Min förlossningsberättelse

Fredag den 20 april, BF+3 dagar (40+2). Sista magbilden.

(null)


Oscar och jag hade somnat sent på kvällen innan (som vanligt) typ runt 2-3 tiden.

Jag vaknar på morgonen klockan 09.00 ungefär av ryggvärk, tänker bara att jag sovit konstigt med tanke på att magen var så stor för att ens kunna ligga bekvämt att sova mer i sängen än på sidorna och halvsnett i sängen, med tanke på foglossningen jag hade också och var alltid stel när jag på nätterna skulle gå upp och kissa så fick jag alltid sätta mig på sängkanten en stund innan jag reste mej helt upp & skulle gå iväg till toaletten. 


Jag går upp iallafall klockan 9 och vill stretcha ut ryggen lite gå lite rakt med kroppen för jag tänkte jag hade sovit konstigt med ryggen, jag tar vatten och dricker (som jag alltid gjorde) och går omkring i lägenheten, tills jag börjar fatta att ryggmärken försvinner och sedan kommer tillbaka igen i olika tidpunkter i olika längder, då går jag ut på balkongen och ringer Herta för jag inte vill väcka Oscar med tanke på att han förmodligen fortfarande är trött eftersom vi somnade sent. 

Jag ringer Herta och säger om min ryggvärk men jag hoppas inte på för mycket (för här hade jag väntat så länge på att föda så jag nästan gett upp hoppet om nån signal om det) jag berättar för Herta iallafall om ryggvärken som kommer och går och hon säger direkt att det är värkar eller förvärkar, Herta och jag pratar ungefär i 2 timmar i telefonen och under den tiden kommer mina värkar kraftigare och ondare med mindre mellanrum emellan. Jag bestämmer mig för att ringa mamma och berättar och hon säger "har du ringt in till förlossningen än" och jag säger "Nae haha.." och mamma "MEN GÖR DE IDA DE KAN GÅ HUR FORT SOM HELST" och jag svarar bara "men jag tror inte dom gör så ont än värkarna" (för jag trodde dom skulle göra så ont så jag ville dö fast här hade jag riktigt ont men jag förstod inte eftersom jag var förstföderska) mamma tvingar mig att ringa in till förlossningen för annars skulle hon göra det sa hon, haha. Panikslagen som mamma är för hon försöker få mig att fatta att det är igång nu men jag tror jag levde lite i förnekelse där för det kändes så overkligt. Jag ringer in en gång till förlossningen och dom frågar mig vad jag heter och hur långt gången jag är och hur täta värkarna är. Jag svarar och sen berätta dom för mig att jag skulle ringa upp när jag kände att det gör så ont att jag inte klarar av smärtan hemma längre. Jag går en stund till hemma och ringer Herta igen och sen säger jag nae nu kanske jag ska väcka Oscar för nu börjar de bli outhärdligt, och bad Herta ringa upp senare.  (null)



Jag går in till Oscar och han som ligger typ i koma och sover så får jag säga högt OSCAR du måste vakna nu för det är igång nu, Oscar lite halvvaken och ba okej, så jag ringer förlossningen igen och berättar läget då, och dom råder mig att ta en panodil eller alvedon (och då ljög jag där och sa men jag har tagit det men de funkar inte) för jag kände där att de gjorde för ont värkarna för att en j*vla panodil skulle hjälpa. Men dom råder oss att åka in så dom får kolla på mig, så jag säger till Oscar att ät något innan nu (vilket han inte gjorde) och sedan tog vi med förlossningsväskorna och Oscar packade in i bilen. Jag tog en banan och drack vatten, hade på mig en klänning endast för det var så jäkla varmt den fredagen. Mina värkar gjorde så ont så jag fick stanna upp och hålla på Oscars axlar och här tajmade jag värkarna på min gravidapp och det var mindre en 10 minuter emellan. 

Vi åker in med tanken om att vi KAN bli hemskickade också så vi inte ska ställa in oss på att det händer idag. Så vi åker in och jag får sitta och hålla mig i i bilen i dörren när jag får värk. 

Det var riktigt hemskt men jag höll ut för jag brukar inte vara den som klagar på smärta annars. 


Vi försöker hitta en parkering och vi går in till förlossningen utan väskorna för vi tänkte vi tar dom om vi vet att vi ska vara kvar. 

Här var klockan kanske 1 halv 2, 

Vi fick ett rum och en säng och dom kolla värkarna och hjärtslagen på bebis i väntan om att dom skulle se hur öppen jag var. Sedan kommer det in 2 tjejer en barnmorska och en student, så båda två skulle känna hur öppen jag var och dom såg att jag var 5cm öppen. Då dom berätta för mig att du har nog härdat ut länge hemma. 

Oscar och jag lite chockerade och bara aha okej aa, sedan går jag på toa och ser att jag fått blod i trosorna och konstanterar att nu e det nära för de är nog slemmproppen. Vi får byta rum till ett förlossningsrum direkt o jag får byta om till sjukhuskläder och snygga nätbyxor med binda. 

Får även lustgasen att använda där inne, lite chockerad och fattar riktigt inte än vad som händer för vi var inställda på att bli hemskickade.

Jag ber Oscar hämta våra väskor nu för nu vet vi att vi ska vara kvar. 


Jag hann inte få edupidral för jag öppnade mig för fort så jag använde bara lustgas. Och den hjälpte inte mot smärtan men jag kände mig bara lite halvt borta i huvudet, låg där och kämpade igenom värkarna och när dom avtog kunde jag nästan somna emellanåt. 

Min första krystvärk kom 14:38 och jag skriker på Oscar att "jag krystar nu ring på klockan" och han säger "vart är klockan dåå" då kommer det in barnmorskor (under krystningstiden blundande jag hela tiden och uppfattade bara deras röster och Oscars röst och håller Oscar i handen med ena handen och andra handen på hans arm) jag börjar krysta och jag skriker högt när krystvärken kommer så jag säkert hördes ända ut, dom ber mej att inte skrika när jag krystar och istället ta i, Oscar pratar med mej hela tiden och barnmorskorna, medans det är en annan tjej bredvid mig som trycker ner mitt huvud (jag låg på sidan) så jag får mer kraft, mitt vatten spräcker dom hål på här så det forsar ut fostervatten när jag krystar för jag öppnade mig för fort för att dom skulle hinna med. 


Det tog 4 krystvärkar så var hon ute och upp kom världens finaste dotter, från knappt en och en halvtimma från när vi kom in till att hon kom ut.

Världens finaste dotter, och glädjetårarna rinner på mig och Oscar pussar mig. 


20 April Klockan 14:50, 50 cm lång och 3215 gram. 

Den vackraste stunden i livet var den när du kom.

Och vi blev föräldrar.

Jag älskar dig Kylie Ida Direll.

(null)


(null)

(null)
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
(null)

(null)
(null)

(null)

(null)
(null)

(null)

Jag har världens finaste familj!
Våran älskade prinsessa, för dig kommer jag göra allt och lite till. 💖
Det finaste vi skapat!








Hur jag blev gravid

Hej, det var längesedan jag bloggade och nu blir jag mer bloggintresserad när jag kan arkivera för mig själv, tills min graviditetresa är slut och fortsättning.
Jag tänkte förklara hur jag fick reda på att jag var gravid och vad som hände.
 
Oscar och jag hade precis flyttat till Hjorted till en 2a, innan bodde vi i en 1a i Ankarsrum på bottenplan,
jag tyckte det skulle vara så skönt att flytta till större och dessutom högst upp så man slapp alla som glodde rakt in på bottenplanen. Men hursomhelst, så flyttade vi i slutet av sommaren i augusti, jag jobbade heltid hela sommaren och hade fullt upp med att jobba samtidigt som att packa inför flytten och tänka på allt som skulle göras och behövas för flytten.
Jag hade känt av när jag jobbade minns jag att jag hade ömma bröst precis som innan man får mens brukar vissa tjejer känna av så, så jag trodde att det var min mens som skulle komma men jag tänkte inte mer på det utan jag var helt uppe i att gå upp på morgonen jobba och sedan packa och stressa upp oscar med flytten haha.
 
När vi äntligen hade flyttat och fått flytthjälp och släp och grejer och få i ordning på sakerna hemma och fylla ut en 2a så det blir mysigt och vårat, även att jag inte har körkort och vi bor ute i hjorted då så tyckte jag det var skönt för att få vara ifred. Jag minns att jag till och med kunde somna på soffan första veckan vilket aldrig brukar hända innan för jag var så avslappnad av att få lugn och ro.

Men min vän Annie som jag bor granne med som också har barn tillsammans med Martin, gick jag ner till och pratade med om att min mens är sen men det är säkert för jag är stressad och har jobbat mycket. Men oscar sa hela tiden " du är gravid " och jag sa hela tiden näää och tänkte inte ens en tanke på det.
Det gick någon vecka och det var fortfarande samma sak, ingen mens. Och jag har tagit graviditetstest innan men det har aldrig visat någonting. 
Men jag och Annie kom överrens om att köpa ett test bara för att man ska slippa gå och undra om kroppen är stressad så ingen mens kommer eller om det är gravid. Så vi bestämde att Annies pojkvän Martin skulle köpa ett test med sig hem efter han slutat jobba.
Elin var även hos Annie och var med och vi satt och spekulerade, Oscar visste såklart också om detta.
Martin kom hem och jag fick testet, Oscar gick ner till Martin och gjorde någonting (eftersom vi bor grannar) 
Jag kissade på stickan tillsammans med Annie & Elin och jag vågade inte kolla så Annie fick hålla åt mig och se vad det stod.

Hon skriker ut sedan DU ÄR GRAVID!!!! och jag i chock och kollar på stickan och där stod det Gravid, sedan kom det upp 3+, alltså 3 veckor +. Både Annie och Elin blev jätteglada och jag började gråta.
Sedan sprang jag ner till Oscar som var inne hos Martin och öppnade dörren och sa bara Oscar! och skakade och log, och oscar log tillbaka, sedan fick han en kram av Martin direkt och sa grattis!

Det var en självklarhet för oss att behålla, eller vi pratade inte ens om vad vi skulle göra, vi bara var glada båda två och ville detta. 
Jag och Oscar berättade ganska tidigt för våra familjemedlemmar, jag ringde nästan min mamma direkt och skrev till min pappa direkt, till oscars föräldrar åkte vi till och berättade för dom.
 
Vi var så glada, och med tanke på att Oscar och jag varit med varandra sedan högstadiet, och vi känner varandra så väl, och vi lever ihop än idag.
Att det nästan var menat att detta skulle hända när vi flyttade till en 2a också, det är nästan lite ödet kändes det som.
 
Det var sjukt spännande att gå på dom första ultaljuden och se det som finns i min mage, det oscar och jag har skapat som ligger i min mage, sedan ville vi veta könet, och det fick vi reda på, så vi ska få en liten flicka i April
För mig spelar det ingen roll vilket kön det än var, men både Oscar och jag blev glada över att det var en flicka, det är lite mer verkligt när man får reda på könet ♥
 
 
 
Jag kommer ihåg här att jag längtade till att magen skulle synas,
och den växte sakta men säkert, och kläderna blev för små.
Idag när jag skriver detta så går jag in i Vecka 34 på onsdag (söndag idag)
och jag har foglossning och strålningar ner i benen så jag har gravidkrämpor 
och brösten läcker.
Men jag är så förväntansfull för det är många veckor kvar enligt mig, som tar 
sååå lång tid bara en vecka nu tycker jag, men mellan vecka 37 och 41 kan jag föda.
95% av fallen iallafall, och i vecka 34 står det att bebisen är "klar" bara att den behöver extra näring och värme utanför magen isåfall.
Men inte för jag ska föda än, men inget är omöjligt.

Det finns fortfarande saker kvar jag ska fixa innan bebisen kommer, och det är så roligt att få använda rosa i allt som är min favoritfärg det är verkligen jätteroligt (hade det varit en kille hade jag valt ljusblått i allt)
men nu är det rosa, volanger och rosetter jag är helt besatt av. Vill fixa allting så mysigt till min finaste dotter, för det är det viktigaste jag har och det finaste jag kommer få. 
Min mamma, som ska bli mormor nu, är den som engagerat sig med mig och hon har velat veta vad jag behöver och vill ordna till bebisen, mamma får mina drömmar att slå in med en vagga med sänghimmel, rosa och tyger att göra rosetter med. 
Min mamma har så mycket planer på gång till bebisen och allt blir så mycket roligare och personligare när man får pyssla själv. 
Så av mormor har hon redan fått finaste vagga med sänghimmel, nallar, babysitter massor med hygienartiklar, skötunderlägg dregglisar, nappflaska nappar osv osv.
Det är så otroligt roligt att min mamma och jag är lika engagerade i bebisen, och att se min mamma vara så glad över att få ett barnbarn är extra roligt och tacksamt och älskvärt för mig, världens bästa mamma har jag ♥ Som till och med jag är spänd över hur hon kommer bli som mormor, längtar tills hon får vara det!! samma sak med min pappa, som ÄLSKAR barn han kommer vara världens bästa morfar!! INGEN tvekan, och min mamma världens bästa mormor, så mitt barn blir lyckligt lottad.
För mig är det viktigt att min familj bryr sig och det gör dom ♥

 
Vi längtar efter att bli föräldrar och jag kan inte vara mer trygg och säker med att
Oscar kommer bli pappan till mitt barn, han är min kärlek ♥
 
Varje dag räknar jag neråt och längtar efter dig <3 
 
 
 

Jag ska bli Mamma ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)